I vårt förra blogginlägg, Coaching och programplanering för de 99,9 procenten, undersökte vi John Kessels bredare syn på hur spelare lär sig spela volleyboll.

En av de idéer som förtjänar att granskas närmare är hans syn på nätet: om spelet alltid spelas över ett nät, varför skulle vi då ägna så stor del av träningen åt att träna utan ett?

Använd nätet

Nätet är ett av de utmärkande dragen i volleyboll. Det skiljer de två lagen åt, avgör hur bollen måste spelas och ger spelarna viktig visuell information.

Ändå används nätet knappt alls under stora delar av många volleybollträningar.

Spelarna genomför uppvärmningen genom att spela korta passningar på samma sida av planen. De passar fram och tillbaka utan nät, övar på sättning i par och slår bollar mot en vägg. Först senare under träningen blir nätet en del av övningarna.

Men om nätet finns med under varje match, varför skulle vi då regelbundet ta bort det under träningen?

John Kessel, tidigare chef för idrottsutveckling vid USA Volleyball och FIVB-instruktör, menar att tränare bör använda nätet från början till slut under varje träning. Detta innebär inte att varje övning måste vara sex mot sex. Det innebär att spelarna bör utveckla sina färdigheter i en miljö som liknar den match de lär sig att spela.

Nätet är mer än bara ett hinder

Nätet tvingar inte bara spelarna att slå bollen uppåt. Det hjälper dem också att förstå vad som händer på andra sidan planen.

En stor del av en lyckad mottagning och försvar sker innan bollen passerar nätet. Spelarna observerar servarens infall, anfallarens kroppsställning, passarens alternativ och kontaktens riktning. De använder denna information för att förutse vart bollen troligen kommer att gå.

Spelarna kan inte fullt ut utveckla dessa läsfärdigheter när övningen inleds med att tränaren kastar en boll från samma sida av planen.

I volleyboll måste spelarna lära sig att se igenom och över nätet. De måste kunna avläsa varifrån bollen kommer, hur motståndarna är placerade och vilka alternativ som fortfarande finns.

Ju oftare nätet ingår i träningen, desto fler möjligheter får spelarna att utveckla dessa färdigheter.

Träna in spelets rytm

Volleyboll bygger på en välkänd sekvens:

Mottagning, uppspel och anfall.

Många traditionella övningar skiljer dock dessa kontakter åt. Spelarna utför upprepade mottagningar till varandra, utför sättningar och attackerar efter en direkt uppkastning från tränaren.

Dessa övningar kan innebära många repetitioner, men de tar ofta bort det sammanhang där färdigheten används.

En passer behöver inte bara rikta bollen mot ett mål. Passaren måste också reagera på en boll som kommer över nätet och skapa en möjlighet för passaren. Passaren måste röra sig mot en ofullkomlig passning, bedöma vilka anfallare som är tillgängliga och leverera en boll som går att slå. Anfallaren måste läsa uppspelet, tajma ansatsen och skicka bollen över nätet.

Dessa handlingar hänger ihop.

Det är därför Kessel hävdar att ett av de bästa sätten att träna mottagning, sättning och attack är genom den fullständiga sekvensen mottagning–sättning–attack. Samma princip gäller för försvaret: ta emot bollen, ställa upp den och avsluta sekvensen med ett anfall.

Det är inte alltid nödvändigt att spela ut en hel bollväxling. Även en enkel sekvens med tre beröringar över nätet kan ge mer realistisk information än en isolerad teknisk övning.

Lär spelarna att klara nätet

Övningar som väggslag och traditionell pepper uppmuntrar ofta spelarna att slå bollen nedåt. Det finns inget hinder att klara, så rörelsen kan gradvis komma att avvika från kraven vid en riktig attack.

Under en match avslutas en boll som träffar nätet omedelbart rallyt. Motståndaren behöver varken blockera, försvara eller fatta något beslut.

En boll som flyger över nätet men landar långt är ofta ett mer användbart misstag. Den kan nudda blocket, tvinga en försvarare att fatta ett beslut eller förbli spelbar eftersom en motståndare försöker kontrollera den.

Detta betyder inte att tränare ska uppmuntra spelarna att slå varje boll över nätet. Det betyder att den främsta prioriteringen bör vara att klara nätet. Riktning, kraft och precision kan sedan utvecklas utan att man upprepade gånger förstärker vanan att slå nedåt mot ett hinder.

Att använda nätet under uppvärmningen och vid attackövningar hjälper spelarna att bygga upp denna vana. När ett helt nät inte finns tillgängligt kan tränarna använda ett rep eller skapa en imaginär barriär på rätt höjd.

Låt spelarna visa upp sina färdigheter

Vid många träningar blir tränaren den centrala figuren i nästan varje övning. Tränaren passar till passaren, attackerar från en box, kastar bollar mot försvararna och startar varje ny repetition.

Detta skapar kontroll och gör övningen lätt att organisera. Det innebär dock också att spelarna blir beroende av förutsägbara signaler.

Tränaren står ofta på exakt samma plats och servar nästan identiska bollar. Passaren behöver knappt röra sig. Passaren vet varifrån bollen kommer. Blockaren reagerar på tränarens kast snarare än att läsa av en riktig anfallare.

Framför allt visar tränaren de rörelser som spelarna behöver behärska.

Under en match kan tränaren inte gå in på planen för att ge en perfekt andra kontakt eller slå en kontrollerad boll mot en försvarare. Spelarna måste lösa dessa situationer själva.

Låt spelarna i möjligaste mån själva inleda och fortsätta övningen. En passare kan skicka bollen till en anfallare, ta emot returpasset och sätta upp en anfallare. En spelare kan anfall mot ett riktigt block. Försvararna kan gräva bollen mot en lagkamrat istället för att alltid returnera bollen till tränaren.

Detta gör det möjligt för tränaren att ta ett steg tillbaka från övningen, observera vad som händer och ge feedback.

Få passret att röra sig

En vanlig träningsrutin är att tränaren står ungefär mitt på planen och upprepade gånger kastar perfekta bollar mot passaren.

Detta ger många repetitioner av sättningar, men det tar bort en av passarnas viktigaste uppgifter: att nå bollen.

Under matcher kommer mottagningarna från olika håll och i olika höjder. Vissa hamnar för kort, drar mot nätet eller går mot sidlinjen. Passaren måste läsa av mottagningen, röra sig snabbt, hitta balansen och välja rätt uppspel.

Istället för att mata varje boll från samma plats, variera varifrån den första kontakten kommer. Ännu bättre är det att låta bollen komma från en mottagning eller en åtgärd i försvaret över nätet.

Detta utvecklar rörelseförmåga, orientering och beslutsfattande tillsammans med sättningen.

Träna båda sidor av planen

Många anfallsövningar är starkt inriktade på uppspel mot position 4. Utanpåangriparna får göra ett stort antal repetitioner, medan bakre uppspel och anfall genom position 2 får betydligt mindre uppmärksamhet.

Med tiden påverkar denna obalans både passarna och anfallarna. Passarna blir mer vana vid att utföra sättningar framåt än bakåt, och högeranfallarna får färre möjligheter att utveckla sin timing.

Den så kallade svaga sidan kan därför bli svag delvis på grund av hur lagen tränar.

Tränare kan skapa en mer balanserad träningsmiljö genom att regelbundet använda båda sidor av nätet. Detta kräver inte en exakt fifty-fifty-fördelning i varje övning, men spelarna bör få tillräckligt många repetitioner för att känna sig trygga med att attackera och utföra sättningar i båda riktningarna.

Låt blockarna läsa av de riktiga anfallarna

En tränare som står på en låda kan skapa upprepade blockkontakter, men det tar också bort viktig information.

En blockare måste normalt avgöra var och när hen ska hoppa genom att läsa av en angripare som närmar sig. Blockaren observerar uppslaget, inflygningsvinkeln, axelpositionen och tidpunkten för armsvingen.

När tränaren står stilla ovanför nätet försvinner mycket av den informationen. Blockaren kanske helt enkelt reagerar på att bollen kastas eller på tränarens armrörelse.

Om en attack förtjänar en blockering, låt spelarna öva på att blockera mot en riktig anfallare när det är möjligt. Kvaliteten på anfallet kan inledningsvis vara lägre, men situationen ger mer användbar information och utvecklar den timing och det omdöme som krävs för att blockera.

Börja längre bort från nätet

Tränarna uppmanar regelbundet anfallarna att hålla tillräckligt avstånd till nätet, men ger ändå ofta uppspel som är extremt nära nätet.

Detta skapar en konflikt mellan instruktionerna och träningsmiljön.

En praktisk lösning är att börja med attackövningar längre bort från nätet. Spelarna kan till exempel börja vid tremeterslinjen och gradvis röra sig närmare nätet allteftersom deras timing och kontroll förbättras.

Detta uppmuntrar spelarna att fullfölja sin ansats, sträcka sig efter bollen och skicka den över nätet istället för att glida under det. När de väl kan attackera effektivt från ett säkrare avstånd kan uppställningarna gradvis bli mer realistiska.

Använd nätet under hela träningen

Att använda nätet oftare betyder inte att varje övning måste vara komplicerad. Tränare kan göra enkla justeringar:

Låt uppvärmningspassningarna gå över ett nät eller rep istället för att stanna på samma sida.

Koppla samman övningar för mottagning och sättning till en tredje kontakt över nätet.

Låt spelarna inleda fler bollar medan tränaren observerar och ger feedback.

Målet är inte att helt undvika isolerade övningar. Ibland kan spelarna ha nytta av att fokusera på en specifik rörelse. Det viktiga är att se till att det isolerade arbetet inte dominerar träningen eller ersätter den situation där färdigheten så småningom ska användas.

Träna det spel som spelarna faktiskt spelar

Spelarna behöver möjligheter att röra bollen, men antalet bollkontakter är inte det enda måttet på en givande träning.

Informationen kring varje bollkontakt är också viktig.

Varifrån kom bollen? Vad hände före kontakten? Vilka alternativ finns härnäst? Finns det ett nät att klara? Ger motståndarna visuell information? Behöver spelaren röra sig, fatta beslut och anpassa sig?

Träningarna blir mer givande när dessa frågor på ett naturligt sätt vävs in i övningarna.

Tränaren behöver inte kontrollera varje boll. Tränarens roll är att skapa en miljö där spelarna lär sig att känna igen situationer och hitta lösningar.

Använd nätet under uppvärmningen. Använd det när ni tränar mottagning, sättning och försvar. Låt bollen gå från ena sidan till den andra och ge spelarna möjlighet att utföra hela spelsekvensen.

Volleyboll spelas ju inte mot en vägg, med ryggen mot tränaren eller enbart på ena sidan av planen.

Spelet spelas över ett nät.