Vad som verkligen spelar roll när man väljer volleybollspelare

Inom volleybollen ser vi det ofta: en spelare sticker ut tydligt i ung ålder och blir snabbt stämplad som en talang. Det är förståeligt. I ungdomsvolleyboll fångar spelare som har vuxit tidigare, servar hårdare, hoppar högre eller är fysiskt mer dominerande omedelbart blickarna. Men det är också där den största fallgropen i grundläggande volleyboll och spelarvalet börjar.

För den bästa ungdomsspelaren idag är långt ifrån alltid den bästa seniorspelaren imorgon.

Att välja spelare i volleyboll är därför mycket svårare än vad det ibland verkar. Man väljer inte bara utifrån vad man ser nu, utan faktiskt utifrån vad man tror att en spelare kan bli senare. Och det är just där det ofta går fel. Tränare, scouter och tekniska kommittéer blandar regelbundet ihop nuvarande prestationer med framtida potential.

I den här bloggen dyker vi ner i de viktigaste insikterna kring spelarval i volleyboll. Inte bara ur ett praktiskt perspektiv, utan också ur ett vetenskapligt. För om du vill selektera bättre måste du först förstå varför selektering är så svårt.

Urval är förutsägelse

Varje val är i slutändan en förutsägelse.

Som tränare säger du i princip: den här spelaren har störst chans att utvecklas starkt. Det gäller när man sätter samman ett A-lag, en talanggrupp, en regional uttagning eller helt enkelt när man bestämmer vem som ska få extra utmaning i volleybollträning.

Men att förutspå är komplicerat. Speciellt med unga volleybollspelare.

I unga år ser man aldrig bara talang. Man ser en mix av faktorer. Tänk på fysisk utveckling, träningserfarenhet, kvalitet på coachning, självförtroende, glädje av volleyboll, motivation att lära sig, hantering av misstag och den idrottsliga miljön där en spelare växer upp. Det är därför strukturerad volleyboll träningsplaner kan spela en så viktig roll i den långsiktiga utvecklingen.

Det betyder att en spelare som utmärker sig nu inte automatiskt är den spelare som har det högsta taket. Och en spelare som ännu inte sticker ut kan senare göra enorma framsteg.

Det största misstaget i ungdomsvolleyboll

Det största misstaget i urvalet är att vi fokuserar för mycket på den spelare som presterar bäst just nu.

I volleyboll är det särskilt frestande. En lång 13-årig mittblockerare som redan når över nätet, gör många block och kan slå hårt drar omedelbart till sig uppmärksamhet. Detsamma gäller för en diagonal med mycket kraft. Men i synnerhet när det gäller unga spelare bör du hela tiden fråga dig själv: ser jag en verklig fördel i potential här, eller främst en fördel i fysisk utveckling?

Den distinktionen är avgörande.

För volleyboll på en högre nivå handlar inte bara om längd och kraft. Det handlar också om timing, spelförståelse, teknik under press, att läsa spelet, coachbarhet, stabilitet i mottagning och försvar, att fatta beslut i hög fart, mental uthållighet och att arbeta tillsammans inom ett system. Det är därför en bred bas i volleybollteknik och volleyboll färdigheter betyder så mycket.

En spelare kan se spektakulär ut i unga år, men senare stagnera. Samtidigt kan en spelare som ännu inte sticker ut fysiskt utvecklas till en mycket komplett volleybollspelare.

Vad säger vetenskapen?

Idrottsvetenskap (källa: PMC) är ganska tydlig på den här punkten: tidig framgång är ingen garanti för senare framgång. Och det omvända gäller också: att sticka ut senare betyder inte att en spelare är mindre begåvad.

Forskare ser i många sporter att urvalssystem ofta blir partiska mot spelare som är äldre inom sin ålderskategori, mognar tidigare eller utvecklas fysiskt snabbare. Som en följd av detta får dessa spelare fler möjligheter, bättre träning och mer förtroende. De utvecklas sedan också snabbare, delvis på grund av den miljö de ges. Detta skapar en slags självuppfyllande profetia.

Med andra ord: vi tror ibland att vi identifierar talanger, medan vi delvis också skapar talanger genom vem vi väljer och vilka utvecklingsmöjligheter vi erbjuder.

För volleyboll är detta en viktig insikt. Eftersom längd, hoppförmåga och fysisk dominans är så synliga är risken stor att man överskattar spelare som är starka tidigt och underskattar spelare som blommar ut senare.

Den relativa ålderseffekten är också relevant i volleyboll

Ett välkänt vetenskapligt fenomen inom talangurval är den relativa ålderseffekten. Inom en ålderskategori kan spelare skilja sig åt med nästan ett helt år. För ungdomsspelare är det enormt.

En spelare som är född tidigt på urvalsåret är ofta vid 12-13 års ålder mer avancerad i koordination, styrka, längd och självförtroende än en spelare som är född sent på året. Den fördelen återspeglas i prestationen. Och prestationen påverkar urvalet.

Resultatet? Den relativt sett äldre spelaren blir snabbare sedd som talangfull, får oftare extra möjligheter och utvecklas sedan ännu snabbare.

Det fungerar på samma sätt i volleyboll. Särskilt under uttagningsmomenten då tränarna främst tittar på matchdominans, serve power, attack impact och block height. Det är just inom dessa områden som en fysiskt mognare spelare snabbare sticker ut, särskilt i aktioner som volleybollens förhållningssätt.

Det är därför det är klokt att se bortom enbart kalenderåldern när man väljer spelare. Alla U14-spelare befinner sig inte i samma utvecklingsstadium. Två spelare kan vara lika gamla på pappret, men skilja sig enormt åt fysiskt, mentalt och motoriskt.

Medfödd talang? Hantera med omsorg

I praktiken pratar man ofta om naturlig talang, som om man redan i unga år kan se vem som har vad som krävs. Men vetenskapligt sett är det mycket osäkrare än vad många tror.

I unga år är det mycket svårt att med säkerhet säga att någon är en medfödd topptalang. Det man ser påverkas alltid av sammanhanget: träning, erfarenhet, tillväxtfas, motivation, coachning och möjligheter.

Det betyder inte att förmåga inte finns. Självklart skiljer sig spelare åt i koordination, kroppstyp, reaktionshastighet, timing eller rörelsekänsla. Men tanken att man i unga år felfritt kan identifiera vem som senare kommer att nå toppen är helt enkelt för enkel.

För volleybolltränare är det en viktig lärdom: använd ordet talang med försiktighet. Inte för att den inte finns, utan för att den i unga år bara avslöjar sig ofullständigt.

I volleyboll är den mentala komponenten enorm

En av de starkaste insikterna från forskningen om talangutveckling är att framgång inte bara avgörs av fysiska och tekniska kvaliteter. De mentala och sociala komponenterna spelar en stor roll.

Därför är det bra att aldrig bara titta på hur hårt någon kan slå eller hur högt någon kan hoppa. En spelares utveckling inom områden som volleybollövningar, Återkoppling, respons och beslutsfattande säger ofta mycket mer om den långsiktiga potentialen.

Detta är särskilt synligt i volleyboll. Det är en sport som handlar om upprepning, detaljer, samarbete och att hantera felmoment. En spelare som är motiverad, vill lära sig och är villig att investera konsekvent har ofta en mycket större chans att utvecklas på lång sikt än en spelare som bara är fysiskt dominant just nu.

Ett användbart sätt att se på talangutveckling

Ett praktiskt sätt att se på talangutveckling är som en kombination av flera faktorer. Ingen enskild kvalitet gör en spelare talangfull. Det handlar om summan av delarna.

Förmåga x erfarenhet x ambition x disciplin x viljestyrka är ett användbart sätt att se på detta.

Det är intressant för volleybollen, för det visar tydligt att talangutveckling aldrig bara handlar om naturlig förmåga.

Förmåga handlar om kroppstyp, koordination, rörelsekänsla, timing och reaktionshastighet. Erfarenhet handlar om hur mycket och hur bra någon har tränat och spelat. Ambition handlar om hur starkt någon vill förbättra sig. Disciplin handlar om vad en spelare konsekvent gör för att komma framåt. Viljestyrka handlar om hur man reagerar när saker och ting blir svåra.

För tränare är den viktigaste punkten att allt inte är fast. Erfarenhet, disciplin, ambition och viljestyrka går att påverka. Som tränare, klubb och miljö kan man därför göra en verklig skillnad.

Jämför bara spelare när förutsättningarna är rättvisa

Ett annat misstag som ofta görs är att jämföra spelare som om deras sammanhang är detsamma, när det inte är det.

En utanpåangripare som har haft tre extra års träning, får mycket sportsligt stöd hemma och länge har spelat i en stark trupp kan inte på ett rättvist sätt jämföras med en spelare som kom in senare, har haft sämre kvalitet på träningen och först nyligen har börjat träna på allvar.

Ändå händer detta hela tiden.

I volleyboll är detta särskilt synligt i tekniska områden som passerar, inställning, mottagning av serve, timing i attack och positionering i försvar. Spelare som helt enkelt har haft fler kvalitetsrepetitioner verkar snabbt mer begåvade, medan en del av den skillnaden helt enkelt är träningserfarenhet.

Bra urval kräver därför sammanhang. Titta inte bara på vad en spelare kan göra, utan också varifrån spelaren kommer. Hur länge har han eller hon tränat? Vilken coachning har spelaren haft? Hur mycket utvecklingstid har redan funnits tillgänglig?

Spelformat och regler påverkar vad du ser

Det man ser som tränare påverkas också starkt av det spelformat som spelarna spelar i. Och det är något som ofta underskattas i ungdomsutvecklingen.

Om unga volleybollspelare pressas in i ett vuxet spelformat för tidigt kan det skapa en snedvriden bild av deras potential. Tänk på fulla 6v6-strukturer för tidigt, nät som är för höga, för få bollkontakter per spelare, för mycket betoning på omedelbara resultat och specialisering per position för tidigt. Mindre format och väl valda spelliknande volleyboll övningar ger ofta tränarna en mer rättvis bild av potentialen.

Det leder till att de spelare som ofta sticker ut är de som redan är fysiskt mer avancerade eller som redan ger resultat i den sista aktionen. Spelare med stark spelförståelse, kreativitet eller teknisk inlärningsförmåga får däremot mindre utrymme att visa upp sig.

Det är därför mindre spelformat är så värdefulla i volleybollutvecklingen. I 2v2, 3v3 och 4v4 får spelarna fler bollkontakter, fler inlärningsmoment, fler beslut per rally, mer ansvar och fler möjligheter att utveckla allsidiga färdigheter. De gör det också lättare att träna kommunikation, att läsa spelet och att bollkontroll i realistiska situationer.

För urvalet är det otroligt värdefullt. Man ser då inte bara vem som gör poäng nu, utan också vem som läser spelet, löser problem, lär sig, samarbetar och agerar intelligent.

Att specialisera sig för tidigt är riskabelt

En annan fallgrop är att för tidigt definiera vem som är vad.

Den långa ungdomsspelaren blir mittblockerare. Den mindre, smidiga spelaren blir libero. Den tekniska spelaren blir passare. Ibland är det vettigt, men om man specialiserar sig för tidigt kan det faktiskt begränsa utvecklingen. Det är därför unga spelare bör förstå olika volleybollpositioner innan man blir låst i en roll.

I volleyboll vill man ha en bred utveckling i unga år. Varför är det så? För att spelarna då lär sig att förstå flera delar av spelet. En framtid mittblockare drar nytta av mottagningens erfarenheter. A Sätter blir bättre genom att attackera och försvara. A libero läser spelet bättre om han eller hon också har upplevt situationer med attack och block.

Kroppar förändras också. En spelare som är liten vid 13 års ålder kan se helt annorlunda ut fysiskt vid 16 års ålder. En tidig mittblockerare kan senare visa sig vara mindre lämpad för den rollen. När man låser in spelare i positioner för tidigt begränsar man ibland deras tak i onödan.

Vad ska du välja för istället?

På VolleyballXL anser vi att ungdomsurvalet framför allt bör fokusera på tillväxtpotential. Alltså inte bara på den spelare som ligger längst fram just nu, utan på den spelare som kan utvecklas bäst.

1. Inlärningsförmåga

Hur snabbt tar en spelare till sig nya instruktioner? Förbättras tekniken synbart när du tränar? Kan någon överföra lärandet från träning till match? Detta är ofta lättare att observera när spelarna utmanas med varierande volleybollövningar för nybörjare och mer avancerade övningar över tid.

2. Inre motivation

Kommer drivkraften inifrån? Vill spelaren verkligen bli bättre, eller deltar han eller hon främst för att andra vill det?

3. Coachbarhet

Är spelaren öppen för feedback? Blir spelaren i försvar eller nyfiken?

4. Att hantera motgångar

Vad händer efter en felaktig serve, en dålig passning eller en förlorad sättning? Tappar någon eller fortsätter man att satsa?

5. Spelförståelse

Läser spelaren situationer? Ser han lösningar? Förstår spelaren vad rallyt kräver?

6. Lagorientering

Gör den här spelaren andra bättre? Kommunicerar han? Tar han ansvar?

7. Utvecklingsbarhet av fysisk förmåga

Alla är inte färdiga med sin tillväxt och styrkeutveckling ännu. Så titta inte bara på vad som finns där nu, utan också på vad som fortfarande kan komma. För vissa spelare kan den fysiska utvecklingen stödjas med riktade styrka volleyboll övningar och rörelseträning.

Tränarens roll är större än vad många klubbar tror

Kvaliteten på urvalet beror inte bara på hur väl man bedömer spelare, utan också på vad man gör med dem efteråt.

En stark tränare kan få spelare att växa enormt. En medelmåttig utvecklingsmiljö kan göra att mycket potential går förlorad. Det innebär att urval aldrig kan separeras från utveckling.

Den som väljer ut spelare bör därför också ställa sig frågan: Kan vår miljö hjälpa den här spelaren att bli bättre?

Det gäller träningsinnehåll, feedbackkultur, spelformer, individuell uppmärksamhet och hur misstag hanteras. En spelare med stor potential har liten nytta av en miljö där omedelbar prestation är viktigare än inlärning. En strukturerad träningsplan för volleyboll kan hjälpa tränarna att bygga upp den utvecklingsmiljön mer medvetet.

Urvalet måste därför bli bredare, smartare och mer noggrant

Slutsatsen är inte att man inte ska välja. I praktiken är urval ibland helt enkelt nödvändigt. Lag ska bildas, nivåer ska bestämmas och spelare ska utmanas.

Slutsatsen är att urvalet bör vara mer modest.

Se inte urvalet som ett slutgiltigt omdöme utan som en ögonblicksbild. Inte som: du är begåvad och du är inte begåvad. Utan som: just nu tycker vi att den här miljön passar bra, samtidigt som vi är vaksamma på spelare som kan slå igenom senare.

Det kräver en annan urvalspolicy. Välj senare och mer noggrant. Omvärdera oftare. Ta hänsyn till biologisk mognad. Utveckla spelare brett istället för att låsa dem i positioner tidigt. Inkludera mentala egenskaper. Väga in spelarens sammanhang. Bedöm inte bara produktion, utan även inlärningsförmåga och beteende.

Till sist: den bästa väljaren tittar inte bara på idag

Konsten att välja spelare i volleyboll är inte att perfekt förutspå vem som kommer att nå toppen. Det kan nästan ingen göra. Konsten är att utforma processen på ett sådant sätt att man underskattar så få spelare som möjligt för tidigt och ger så många spelare som möjligt utvecklingsmöjligheter.

För det är vad det i slutändan handlar om.

Det är inte bara dagens fysiskt mogna spelare som förtjänar uppmärksamhet. Det gör även den sena utvecklaren. Likaså den smarta passaren som ännu inte är tillräckligt stark. Likaså passaren som läser spelet briljant, men ännu inte rör sig tillräckligt snabbt. Det gör också spelaren som ännu inte är en stjärna, men som blir bättre för varje vecka.

På VolleyballXL tror vi att ett bra urval börjar med ett ärligt perspektiv. Ett perspektiv som går bortom höjd, poäng och nuvarande dominans. Ett perspektiv som ser att volleybolltalang inte bara handlar om vad en spelare visar idag, utan framför allt om vad som kan vara möjligt imorgon.

Och det är just därför som urval alltid måste gå hand i hand med utveckling.